AK-arbetarnas monument
Nödhjälpsarbetena startade i praktiken under krisen efter det första världskriget. Arbetslöshetskommissionen bildades inför den väntade arbetslösheten under kriget men kom att behövas först när arbetslösheten sköt i höjden under efterkrigsåren och i synnerhet under krisen i början av 1920-talet. Då skickades en hel armé av arbetslösa ut på i huvudsak vägbyggen – 35 000 man med hackor och spadar. Verksamheten fick sin största omfattning i början av 1930-talet. Då vidgades uppgifterna till murar, banvallar, kanaler och kommunala anläggningar som avlopp, badplatser och parker.
Märkligt nog är dessa underbetalda arbetslösa, ofrivilliga vägbyggare den enda yrkeskår som fått monument resta efter sig i form av huggna stenar. Många finns kvar – odokumenterade – längs vägarna.
Hjälp mig att hitta och dokumentera dem. Skicka en bild med uppgifter om platsen! Mejla [email protected]
Ivan S mejlade om en sten mellan Hallstavik och Herräng (där bokstäverna fyllts i med vit ! färg). "År 1921–1922 byggdes vägarna Häverösund – Herräng – Örvik – Marksdal son nödhjälpsarbeten av Södera Sveriges Statsarbeten".
Märkligt nog är dessa underbetalda arbetslösa, ofrivilliga vägbyggare den enda yrkeskår som fått monument resta efter sig i form av huggna stenar. Många finns kvar – odokumenterade – längs vägarna.
Hjälp mig att hitta och dokumentera dem. Skicka en bild med uppgifter om platsen! Mejla [email protected]
Ivan S mejlade om en sten mellan Hallstavik och Herräng (där bokstäverna fyllts i med vit ! färg). "År 1921–1922 byggdes vägarna Häverösund – Herräng – Örvik – Marksdal son nödhjälpsarbeten av Södera Sveriges Statsarbeten".
Riksantikvarieämbetet är på!
När jag fotograferade AK-stenar på 1970-talet fanns de inte i de kulturminnesvårdande institutionernas medvetande. Men jag fick uppmuntrande reaktioner från museifolk, både centralt och lokalt. Idag är läget bättre. Magnus i Hindås tipsade mig om Riksantikvarieämbetets tjänst Fornsök, där man med lite varierande sökord kan få fram åtminstone ett sjuttiotal stenar från Tornedalen till Skåne. Sex finns signerade Norrlands statsarbeten (med texten på en järnplatta som fästs på en hög sten), de övriga (upp till Gagnef) från Södra Sveriges statsarbeten under tjugotalskrisen. Se lista längst ner på sidan.
I en av föremålsbeskrivningarna hittar jag följande ovanliga inskription på en sten i Håtuna:
År 1890 väcktes förslag av Greve C. G. Lewenhaupt på Aske om denna vägs omläggning. Åren 1922-1923 utfördes vägföretaget såsom nödhjälpsarbete av arbetare från Håbo härad. H. L. Hammarskjöld var då Landshövding i länet.
I Hindås finns en sten som har dubbla texter, dels från 1921-23 i vanlig ordning, dels ett tillägg från 1931-35, då vägen åter byggdes om, nu med bidrag ur Göteborgs och Bohusläns automobilskattemedelsfond!
I en av föremålsbeskrivningarna hittar jag följande ovanliga inskription på en sten i Håtuna:
År 1890 väcktes förslag av Greve C. G. Lewenhaupt på Aske om denna vägs omläggning. Åren 1922-1923 utfördes vägföretaget såsom nödhjälpsarbete av arbetare från Håbo härad. H. L. Hammarskjöld var då Landshövding i länet.
I Hindås finns en sten som har dubbla texter, dels från 1921-23 i vanlig ordning, dels ett tillägg från 1931-35, då vägen åter byggdes om, nu med bidrag ur Göteborgs och Bohusläns automobilskattemedelsfond!
Stenen vid Hultsfred
Den här stenen står i Ödhult, strax söder om Hultsfred och påminner om vägen som drogs genom Ödhult och Kallersebo kronoparker åren 1926–1928. På vinjettbilden ovan skymtar AK-vägen till vänster om stenen, nordväst upp mot Kallersebo.
Den lutar men har en stadig cementsockel. Hösten 2009 pågick vägbyggen omkring den men den föreföll ohotad. Andra stenar har försvunnit under vägbyggen. Och eftersom ingen antikvarisk myndighet brytt sig om dem, så lever de på nåder.
En stilig inskription i berget längs Ådalsvägen i Jönköping försvann när vägen breddades på 1970-talet utan att länsmuseet i Jönköping ens visste att den fanns där.
Det förefaller som om det var 1920-talets vägbyggen som hedrades med de finaste stenarna. Under 1930-talet hade arbetslöshetskommissionen uppenbarligen andra prioriteringar.
Då växte också kritiken mot AK-systemet, och 1936 röstade riksdagen igenom en höjning av lönerna till marknadsmässiga avtalsnivåer. Den tidigare principen var att AK-lönen inte fick överstiga den lägsta grovarbetarlönen på orten. Detta för att systemet inte skulle missbrukas.
Den lutar men har en stadig cementsockel. Hösten 2009 pågick vägbyggen omkring den men den föreföll ohotad. Andra stenar har försvunnit under vägbyggen. Och eftersom ingen antikvarisk myndighet brytt sig om dem, så lever de på nåder.
En stilig inskription i berget längs Ådalsvägen i Jönköping försvann när vägen breddades på 1970-talet utan att länsmuseet i Jönköping ens visste att den fanns där.
Det förefaller som om det var 1920-talets vägbyggen som hedrades med de finaste stenarna. Under 1930-talet hade arbetslöshetskommissionen uppenbarligen andra prioriteringar.
Då växte också kritiken mot AK-systemet, och 1936 röstade riksdagen igenom en höjning av lönerna till marknadsmässiga avtalsnivåer. Den tidigare principen var att AK-lönen inte fick överstiga den lägsta grovarbetarlönen på orten. Detta för att systemet inte skulle missbrukas.
Skogskyrkogårdens mur
Daniel påminde mig i ett mejl om muren kring Skogskyrkogården. Vi snackar ungefär en halvmil av gedigen stenmur runt kyrkogården, som byggdes under nio år – bygget av kyrkogården var en långdragen process som Asplund och Leverentz jobbade med 1915–1940.
Skylten är som nästa exempel här nedanför från 30-talet, då AK slutat resa officiella monument över byggena. Den socialdemokratiska majoriteten i stadsfullmäktige efter 1930 – eller låt oss säga Yngve Larsson – satte förmodligen upp skylten. Men det finns nog en historia kring den!
Stockholms stad utnyttjade AK-arbetare till en lång rad byggen (se webbcitat nedan). I närheten finns Flaten-badet, Ågesta och Farstanäset. Plus spårvägen söderut som med tiden anpassades till tunnelbanespår.
Skylten är som nästa exempel här nedanför från 30-talet, då AK slutat resa officiella monument över byggena. Den socialdemokratiska majoriteten i stadsfullmäktige efter 1930 – eller låt oss säga Yngve Larsson – satte förmodligen upp skylten. Men det finns nog en historia kring den!
Stockholms stad utnyttjade AK-arbetare till en lång rad byggen (se webbcitat nedan). I närheten finns Flaten-badet, Ågesta och Farstanäset. Plus spårvägen söderut som med tiden anpassades till tunnelbanespår.
Vid en skogsväg i Kosta
_1974 intervjuade jag _glassliparen Bror Karlsson i Kosta om hans AK-minnen och följde jag hans anvisningar och körde längs en smal skogsväg. Ginsten växte hög och hade jag inte vetat att det var en liten obetydlig sten i höger vägkant jag skulle leta efter, så hade jag aldrig sett den.
Här var det inte staten som reste stenen, utan AK-jobbarna själva som knackade in ett knappt skönjbart "1931" överst på stenens frontyta.
De byggde vägen Kosta–Gräsmo nordväst från Kosta.
I Norrbärke vid Smedjebacken finns en lika inofficiell sten med texten:
1933
NÖDHJÄLP ARB
KARL NILS ARNE
FOLKE HARRY
HELMER KNUT
Här var det inte staten som reste stenen, utan AK-jobbarna själva som knackade in ett knappt skönjbart "1931" överst på stenens frontyta.
De byggde vägen Kosta–Gräsmo nordväst från Kosta.
I Norrbärke vid Smedjebacken finns en lika inofficiell sten med texten:
1933
NÖDHJÄLP ARB
KARL NILS ARNE
FOLKE HARRY
HELMER KNUT
Hacka och spade i Dädesjö.
En av de maffigaste stenarna i Småland står vid Dädesjö gamla kyrka nordost om Växjö. Den har en hög sockel och är tresidig. De bägge bakre sidorna är helt enkelt vägvisare som pekar åt Lenhofda och Kalmar respektive Gårdsby och Växjö.
Här har Statens nödhjälpsarbeten fått ett kungligt monogram – men också en spade och en hacka, korslagda under texten!
Kyrkan är värd en titt den också. 1200-talsmålningarna på väggarna och framför allt taket är magnifika. Fast man får nackspärr.
Det kan tilläggas, när vi ändå är här, att Sjöparken i Lenhovda anlades 1934 som ett AK-arbete av glasarbetare från glasbruket i Hökhult som gått i konkurs.
Googlar man på nödhjälpsarbete så finner man en mängd kommuner, där vägar och anläggningar utförts av AK-arbetarna. Det ger en glimt av hur hårt de två kriserna slog och hur varje del av landet drabbades och kunde dra viss nytta av nödhjälpsarbetarna.
Här har Statens nödhjälpsarbeten fått ett kungligt monogram – men också en spade och en hacka, korslagda under texten!
Kyrkan är värd en titt den också. 1200-talsmålningarna på väggarna och framför allt taket är magnifika. Fast man får nackspärr.
Det kan tilläggas, när vi ändå är här, att Sjöparken i Lenhovda anlades 1934 som ett AK-arbete av glasarbetare från glasbruket i Hökhult som gått i konkurs.
Googlar man på nödhjälpsarbete så finner man en mängd kommuner, där vägar och anläggningar utförts av AK-arbetarna. Det ger en glimt av hur hårt de två kriserna slog och hur varje del av landet drabbades och kunde dra viss nytta av nödhjälpsarbetarna.
Någonstans i Småland ...
Stenen hittade jag sommaren 1974 vid Amundshylte, öster om Urshult på vägen mot Älmhult. Södra Småland är rikt inte bara på sten utan också på AK-stenar.
Året är 1921/22. V-Gurras monogram var årets signatur, hackan och spaden likaså.
Året är 1921/22. V-Gurras monogram var årets signatur, hackan och spaden likaså.
Snott från webben
"Långkoxen (koxa=se) är den långa raksträckan närmast Ramnäs fram till vägkorsningen med 66-an på vägen Ramnäs-Usträngsbo-Gunnilbo. Den är näst intill K-märkt och har framträtt i TV.
Minnesstenen lyder:
ÅR 1922–1923 BYGGDES DENNA VÄG SÅSOM NÖDHJÄLPSARBETE AV SÖDRA SVERIGES STATSARBETEN."
Detta står att läsa på Ramsnäs–Virsbo Hembygdsförenings hemsida och därifrån har jag också snott bilden. Bergslagen är området.
Det finns faktiskt en sten till på webben med liknande text i Munkedal.
Mer läsning: Lena Eriksson är historiker vid Stockholms universitet och disputerade i september 2004 på avhandlingen Arbete till varje pris. Arbetslinjen i 1920-talets arbetslöshetspolitik (Almqvist & Wiksell International). Sammanfattning i Populär historia.
Minnesstenen lyder:
ÅR 1922–1923 BYGGDES DENNA VÄG SÅSOM NÖDHJÄLPSARBETE AV SÖDRA SVERIGES STATSARBETEN."
Detta står att läsa på Ramsnäs–Virsbo Hembygdsförenings hemsida och därifrån har jag också snott bilden. Bergslagen är området.
Det finns faktiskt en sten till på webben med liknande text i Munkedal.
Mer läsning: Lena Eriksson är historiker vid Stockholms universitet och disputerade i september 2004 på avhandlingen Arbete till varje pris. Arbetslinjen i 1920-talets arbetslöshetspolitik (Almqvist & Wiksell International). Sammanfattning i Populär historia.
Citat från webben
Den syndikalistiske historieskrivaren Ingemar Sjöö konstaterar att AK-jobben snabbt kom att fungera dels som ett billigt sätt för stat och kommuner att få redan beslutade projekt genomförda utan att behöva anställa reguljär arbetskraft, dels som ett politiskt kontrollinstrument: 'Uppkäftiga syndikalister, kommunister och vänstersossar skickades på AK-jobb i andra ändan av landet, i extremfallen hundra mil från familj och vänner, medan beskedliga gråsossar med mössan i hand kunde få något trevligare AK-jobb i sin egen hemtrakt.'. AK-jobbare kunde också kommenderas in som strejkbrytare.
Forskaren Gunnar Thorell har gjort en (inte uttömmande) lista på de arbetslösas insatser i Stockholm under denna tid [30-talet]: 'Bromma Flygfält, Södra Skogskyrkogårdsmuren, Norra Kyrkogården, Råcksta Kyrkogård, Flaten, Farstanäset, Ågesta, Kärsö, Rånö, Skå-Edeby, Hellas, Högantorp, Nåttarö, Gålö, Tyresta Nationalpark, Tyresö Slott, Barnens Ö, Riddersvik, Angarn, Långholmsparken, banvallarna för tunnelbanan, oräkneliga lekplatser, många mil av strandvägar, parker, skogsområden, koloniområden, kajer'. Plus Johanneshovs IP fr o m 1918..
Fria tidningen
Arbetslöshetskommissionen, och med den arbetslöshetspolitiken, ställdes på allvarligt prov
först vintern 1920. Fackförbundens arbetslöshetsstatistik illustrerar, trots uppgifternas
osäkerhet, allvaret i situationen. Vid vad som kallats ”fredskrisen” 1918 var arbetslösheten 4,6
procent, tre år senare var den 26,6 procent och i januari 1922 hela 34,3 procent. Ett annat mått
på arbetslöshetens omfattning erbjuder AK:s statistik över antalet hjälpsökande arbetslösa.
Inte heller denna ger några exakta mått på arbetslöshetens omfattning, eftersom många valde
att inte söka hjälp. Den visar emellertid hur många som vände sig till det offentliga för att få
hjälp, liksom hur explosionsartat arbetslösheten steg. Vid 1921 sökte cirka 85 000 personer
hjälp och januari 1922 var de 163 200.
Uppsats av Lena Eriksson, Historiska Institutionen Stockholms universitet
"När konjunkturen vände i februari 1922 var drygt 100 000 sysselsatta i nödhjälpsarbete eller erhöll understöd. I slutet av 1923 var den siffran nere i 6 000."
Förste vice riksbankschef Lars Heikensten
Forskaren Gunnar Thorell har gjort en (inte uttömmande) lista på de arbetslösas insatser i Stockholm under denna tid [30-talet]: 'Bromma Flygfält, Södra Skogskyrkogårdsmuren, Norra Kyrkogården, Råcksta Kyrkogård, Flaten, Farstanäset, Ågesta, Kärsö, Rånö, Skå-Edeby, Hellas, Högantorp, Nåttarö, Gålö, Tyresta Nationalpark, Tyresö Slott, Barnens Ö, Riddersvik, Angarn, Långholmsparken, banvallarna för tunnelbanan, oräkneliga lekplatser, många mil av strandvägar, parker, skogsområden, koloniområden, kajer'. Plus Johanneshovs IP fr o m 1918..
Fria tidningen
Arbetslöshetskommissionen, och med den arbetslöshetspolitiken, ställdes på allvarligt prov
först vintern 1920. Fackförbundens arbetslöshetsstatistik illustrerar, trots uppgifternas
osäkerhet, allvaret i situationen. Vid vad som kallats ”fredskrisen” 1918 var arbetslösheten 4,6
procent, tre år senare var den 26,6 procent och i januari 1922 hela 34,3 procent. Ett annat mått
på arbetslöshetens omfattning erbjuder AK:s statistik över antalet hjälpsökande arbetslösa.
Inte heller denna ger några exakta mått på arbetslöshetens omfattning, eftersom många valde
att inte söka hjälp. Den visar emellertid hur många som vände sig till det offentliga för att få
hjälp, liksom hur explosionsartat arbetslösheten steg. Vid 1921 sökte cirka 85 000 personer
hjälp och januari 1922 var de 163 200.
Uppsats av Lena Eriksson, Historiska Institutionen Stockholms universitet
"När konjunkturen vände i februari 1922 var drygt 100 000 sysselsatta i nödhjälpsarbete eller erhöll understöd. I slutet av 1923 var den siffran nere i 6 000."
Förste vice riksbankschef Lars Heikensten
Torslanda flygplats 1923
Bild från Svensk Flyghistorisk Förening
http://www.sff.n.se/Flygminnesmarken.htm
Vägverket berättar:
"I samband med första världskrigets utbrott 1914 inrättades Statens arbetslöshetskommission (AK). AK fick till uppgift att administrera olika former av beredskapsarbeten och kontantstöd till arbetslösa. Verkställande organ för att bedriva de s.k. nödhjälps- och reservarbetena var Södra Sveriges statsarbeten och Norrlands statsarbeten. Sin största insats gjorde AK i början av 1920-talet samt under den stora arbetslösheten i början av 1930-talet.
I början av 1930-talet började ett mer omfattande samarbete med Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och de olika väghållningsdistrikten för att få fram lämpliga objekt för AK-arbeten. Vägdistrikten skulle erbjuda arbetslöshetskommissionen statliga reservarbeten i första hand på länens huvudvägar.
Arbetet var främst inriktat på ny- och ombyggnad av vägar, stora skogsarbeten, järnvägs- och brobyggen, kommunaltekniska arbeten, flottleder, hamnar och flygfält. Denna typ av arbeten var fördelaktiga ur sysselsättningssynpunkt eftersom behovet av manuella arbetsinsatser var stort."
http://www.sff.n.se/Flygminnesmarken.htm
Vägverket berättar:
"I samband med första världskrigets utbrott 1914 inrättades Statens arbetslöshetskommission (AK). AK fick till uppgift att administrera olika former av beredskapsarbeten och kontantstöd till arbetslösa. Verkställande organ för att bedriva de s.k. nödhjälps- och reservarbetena var Södra Sveriges statsarbeten och Norrlands statsarbeten. Sin största insats gjorde AK i början av 1920-talet samt under den stora arbetslösheten i början av 1930-talet.
I början av 1930-talet började ett mer omfattande samarbete med Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och de olika väghållningsdistrikten för att få fram lämpliga objekt för AK-arbeten. Vägdistrikten skulle erbjuda arbetslöshetskommissionen statliga reservarbeten i första hand på länens huvudvägar.
Arbetet var främst inriktat på ny- och ombyggnad av vägar, stora skogsarbeten, järnvägs- och brobyggen, kommunaltekniska arbeten, flottleder, hamnar och flygfält. Denna typ av arbeten var fördelaktiga ur sysselsättningssynpunkt eftersom behovet av manuella arbetsinsatser var stort."
En bergknalle vid Hunnamåla
Sommaren 1974 intervjuade jag författaren, riksdagsmannen och Moskvakommunisten Gunnar Adolfsson i Ryd. Han hade aldrig arbetat som "nödis" men dock gjort ett reportage i Ny Dag om AK-jobbare i sin hemtrakt. Han tipsade mig om den här huggna inskriptionen längs vägen Urshult–Hunnamåla, som byggdes 1922–23.
Gamla Södertäljevägen
Södertäljevägen byggdes om av nödhjälpsarbetare på 1920-talet. Den här stenen står vid Salems kyrka, nära Bornsjöns strand. Mina bilder är från 1979.
Uppenbarligen fortsate vägbygget på andra sidan Södertälje också, ty det finns en sten längs vägen mot Taxinge och Mariefred. Se nedan.
Som framgår av texten från Nordisk Familjebok nedan hade arbetsdirektoratet Södra Sveriges statsarbeten högkvarter i Göteborg och Norrlands statsarbeten i Umeå.
Uppenbarligen fortsate vägbygget på andra sidan Södertälje också, ty det finns en sten längs vägen mot Taxinge och Mariefred. Se nedan.
Som framgår av texten från Nordisk Familjebok nedan hade arbetsdirektoratet Södra Sveriges statsarbeten högkvarter i Göteborg och Norrlands statsarbeten i Umeå.
Södertälje – Turinge kyrka
När Södertäljevägen var klar fortsatte arbetena västerut 1923–24 från Södertälje bort mot Turinge kyrka. Stenen står på norra sidan om gamla vägen, norr om Nykvarn, alldeles före ett område med kolonistugor. Se bilden ovan.
"Uggleupplagan" om AK
Statens arbetslöshetskommission. Sedan civilministerns själfskrifvenhet som ordf. inom kommis-
sionen upphört, utsågs förutv. vice ordf., f. generaldirektör F. Y. H. Pegelow att vara kommissio- nens ordf. I denna befattning kvarstod han till 1 april 1923, då en rekonstruktion af kommissionen egde rum på grund af meningsmotsättningar i arbetslöshetsfrågan mellan kommissionens dåv. majo- ritet och ministären Branting. Han efterträddes af landshöfding G. Malm, som till följd af sin utnäm- ning till socialminister nästan omedelbart lämnade kommissionen. Från 1 juni 1923 har direktör Allan Cederborg varit kommissionens ordf. En reorganisation af kommissionen verkställdes 1 okt. 1923, hvarvid ledamotsantalet minskades till 5 med hänsyn till kommissionens mera begränsade uppgifter under den inledda afvecklingen. Aren 1914-20 kunde kommissionens förvaltningsmässiga arbete omhänderhafvas af tjänstemän i Socialstyrelsen. På grund af arbetslöshetens starka, af den stegrade depressionen vållade ök- ning under år 1921, blef det emellertid nödvändigt för kommissionen att konstituera ett själfständigt kansli med en stab befattningshafvare (sedermera uppgående till omkr. 35). Kommissionen fick karak- tären af ett provisoriskt ämbetsverk, som själfständigt handlade en betydande mängd frågor af prin- cipiell betydelse äfvensom löpande ärenden ang. arbetslöshetsunderstöd, hyreshjälp, kursverksamhet m. m. Vidare afgjorde kommissionen alla framställningar om statsbidrag till nödhjälpsarbeten, me- dan verkställigheten af kommissionens beslut om arbetena anförtroddes åt två särskilda organ (arbetsdirektioner), det ena benämndt SödraSveriges statsarbeten och förlagdt till Göteborg, det andra kalladt Norrlands statsarbeten och förlagdt till Umeå. Den af kommissionen ledda hjälpverksamheten för de arbetslösa erhöll åren 1922 och 1923, då deflationskrisens svårigheter kulminerade (maximum jan. 1922 med 163,000 registrerade arbetslösa hufvudpersoner inom omkr. 800 svenska kommuner), mycket stor omfattning. Under vintern 1922 voro nära 32,000 arbetslösa personer anställda vid statliga nödhjälpsarbeten, för- lagda till 669 arbetsplatser. Bland de olika slag af arbeten, som under årens lopp utförts genom arbets- lösa, må nämnas vägar, utdikningar, idrottsplatser, skogsröjningar, vatten- och af loppsledningar m. m. Antalet af dem, som uppburo kontanta arbetslöshetsunderstöd med bidrag af statsmedel, uppgick vin- tern 1922 till 65,400 hufvudpersoner. Genom kommunernas egna åtgöranden bereddes dessutom omkr. 13,000 arbetslösa anställning vid kommunala nödhjälpsföretag. Totalkostnaderna för det allmännas hjälpåtgärder under åren 1914 -25 låta sig ännu ej fastställa; de torde ej understiga 200 milj. kr. De principer, som varit vägledande för svensk arbetslöshetspolitik, ha vuxit fram ur den erfarenhet, som kommissionen förvärfvat om effektivaste sättet att lösa de efter hand på detta område framträdande problemen. Principerna för verksamheten finnas nedlagda dels i utfärdade k. kungörelser (den senaste af 7 juli 1922), dels i vissa riksdagsbeslut (särskildt i 1922 och 1923 års riksdagars beslut i frågan). Enligt dessa hufvudgrundsatser gäller, att arbetslöshetshjälp kan lämnas endast till oförvålladt arbetslösa, som hos organ för offentlig arbetsförmedling sökt, men ej erhållit arbete, samt att det belopp, som må tillkomma den arbetslöse i form af understöd eller som lön för utfördt nödhjälpsarbete, skall un- derstiga arbetslönen på den öppna marknaden i orten. Den framgång, med hvilken dessa principer häídats, anses ha i väsentlig grad bidragit till, att deflationskrisens svårigheter i Sverige kunnat så snabbt öfvervinnas, som faktiskt blifvit fallet. Den afveckling af statens åtgärder mot den egentliga kristidsarbetslösheten, som påbörjades 1923, fortsatte år 1924, då statsarbetenas arbetsdirektioner upplöstes och arbetslöshetskommissionen blef en- samt organ för den numera enbart till nödhjälpsarbeten begränsade statliga hjälpverksamheten (ut- lämnande af kontanta understöd med bidrag af statsmedel hade upphört med utgången af aug. 1923). Enär arbetslösheten hösten 1924 ånyo började visa tecken att öka, blef det emellertid nödvändigt att tills vidare inhibera afvecklingsarbetet. I afbidan på lösningen af frågan om det lämpligaste sätt, på hvilket statsmakterna hädanefter böra inrikta sina åtgärder vid arbetslöshetens bekämpande, har spörs- målet om kommissionens afveckling, resp. omläggning, ställts på framtiden. G.H. X. Nordisk Familjebok, supplementet. "Ugglan" om nödhjälpsarbeten
Nödhjälpsarbeten benämnas, äfven officiellt, sådana offentliga arbeten, som anordnas för att bereda
sysselsättning åt ofrivilligt arbetslösa under tider af omfattande arbetslöshet (se d. o.). Redan under 1890-talet, då industrialiseringen medfört stark tillväxt af arbetarbefolkningen, särskildt i städerna, anvisades arbetslösa nödhjälpsarbete, vanligen genom fattigvårdens försorg och oftast med makadamslagning, hvilket arbete, om det än i regel utfördes billigare maskinellt, vid utförande för hand gjorde dyrbara arrangemang onödiga och resulterade i en produkt, som lätt lagrades och för hvilken nästan hela kostnaden utgick i arbetslön, visserligen relativt låg, men därför också egnad att drifva till eftersökande af andra arbetstillfällen. För yrkeslärda arbetare är dylikt arbete dock af flera skäl mindre lämpligt. Den svåra arbetslösheten hösten 1908 föranledde statliga åtgärder (se Arbetslöshetsräkning. Suppl.), hvilka likvisst väsentligen pålade kommunerna, under hänvisning till dessas förpliktelser i fattigvårdshänseende, att sörja för sina arbetslösa. 38 städer och 14 landskommuner igångsatte extra arbeten, i städerna terrasseringar, kloakanläggningar, hamnbyggnader m. m. och på landsbygden väglagning, dikning eller skogsafverkning. Världskrigets utbrott medförde ytterligare anstalter, hvilka med slutet af 1920 antogo den största omfattning (se Statens arbetslöshetskommission. SuppL). I slutet af maj 1921 voro öfver 10,000 och i slutet af mars 1922 öfver 30,000 arbetslösa placerade vid statliga nödhjälpsarbeten, som vid sistnämnda tidpunkt upptagits med 669 arbeten i olika delar af landet. Samtidigt sysselsattes 13,000 arbetslösa vid kommunala nödhjälpsarbeten. I fråga om arten af dessa arbeten föreskref K. M:t 10 mars 1922: Såsom nödhjälpsarbeten böra i främsta rummet ifråga-komma arbeten, som äro af beskaffenhet att direkt gagna det allmänna; . . . andra arbeten (må upptagas), såsom för skogsvård, vattenreglering, vattenafledning, flottleders anordnande m. m., hvilka, utan att direkt komma det allmänna till godo, likväl äro egnade att främja allmänna intressen. 1921 och 1922 utgåfvos för nödhjälpsarbeten omkr. 70 mill. kr. statsmedel, med hvilka varaktiga nyttigheter åstadkommos, som ansågos medföra en motsvarande ökning af landets realkapital. 1923 färdigställdes 960 km. nyanlagda eller ombyggda vägar. För undvikande af arbetslöshetsunderstöd (se d. o. Suppl.) ha de statliga hjälpåtgärderna alltmer inriktats på nödhjälpsarbeten. E- F. K. S-n. Nordisk Familjebok |
Fornsök listar dessa AK-stenar (hittar 71 med olika sökbregrepp)
_Arboga stad 2:1
Arboga stad 3:1
Asarun 108:1
Björketorp 39:1 (Hindås)
Borlänge 3:1 (idr pl)
Borlänge 60:1
Botkyrka 26:1
Brattfors 7:1 (kommunen byggde)
Degerfors 16:1
Döderhult 402:1
Ekshärad 19:1
Fagersta 9:1
Fjälkestad 78:1
Färnebo 8:1
Färnebo 14:1
Gagnef 73:1
Gammalstorp 3:1
Grums 68:1
Gunnilbo 67:1
Gåsborn 13:1
Hedemora 17:1
Hedemora 57:1
Hogdal 293:1 (Svinesund)
Håtuna 241
Härlunda 109:1
Härlunda 326
Indal 7:1
Järna 3:1
Karbenning 5:1
Karbenning 24:1
Kristinehamn 7:1
Kristinehamn 21:1
Köping 119:1
Laholm 39:1
Ludvika 10:1
Ludvika 37:1
Lysvik 48:1
Lärbro 273:1 (jvg Gotl)
Lärbro 343:1
Muskö 73:1
Målilla 2:1
Målilla 13:1
Njurunda 2:1
Norberg 36:1
Norberg 381:1
Nordmark 1:1
Norra Råda 20:1
Norrbärke 6:1
Norrbärke 29:1 (1933 huggen av arb)
Norrbärke 50:1
Norrbärke 96:1
Näsum 10:1
Råneå 60:1
Sköldinge 169:1
Sunnemo 7:1
Säterbo 21:1
Söderby-Karl 145:1
Södertälje 14:1
Torsåker 110:1
Uppsala 419:1
Vaksala 109:1
Vena 271:1
Vessige 186:1 (nödåren 1868-699
Visby 74:1 (idr pl)
Vittinge 11:1
Värna 142:1
Västervåla 4:1
Västland 108:1
Västra Skedvi 8:1
Åtvid 152:1
Östra Vingåker 73:1
Överkalix 1512
Arboga stad 3:1
Asarun 108:1
Björketorp 39:1 (Hindås)
Borlänge 3:1 (idr pl)
Borlänge 60:1
Botkyrka 26:1
Brattfors 7:1 (kommunen byggde)
Degerfors 16:1
Döderhult 402:1
Ekshärad 19:1
Fagersta 9:1
Fjälkestad 78:1
Färnebo 8:1
Färnebo 14:1
Gagnef 73:1
Gammalstorp 3:1
Grums 68:1
Gunnilbo 67:1
Gåsborn 13:1
Hedemora 17:1
Hedemora 57:1
Hogdal 293:1 (Svinesund)
Håtuna 241
Härlunda 109:1
Härlunda 326
Indal 7:1
Järna 3:1
Karbenning 5:1
Karbenning 24:1
Kristinehamn 7:1
Kristinehamn 21:1
Köping 119:1
Laholm 39:1
Ludvika 10:1
Ludvika 37:1
Lysvik 48:1
Lärbro 273:1 (jvg Gotl)
Lärbro 343:1
Muskö 73:1
Målilla 2:1
Målilla 13:1
Njurunda 2:1
Norberg 36:1
Norberg 381:1
Nordmark 1:1
Norra Råda 20:1
Norrbärke 6:1
Norrbärke 29:1 (1933 huggen av arb)
Norrbärke 50:1
Norrbärke 96:1
Näsum 10:1
Råneå 60:1
Sköldinge 169:1
Sunnemo 7:1
Säterbo 21:1
Söderby-Karl 145:1
Södertälje 14:1
Torsåker 110:1
Uppsala 419:1
Vaksala 109:1
Vena 271:1
Vessige 186:1 (nödåren 1868-699
Visby 74:1 (idr pl)
Vittinge 11:1
Värna 142:1
Västervåla 4:1
Västland 108:1
Västra Skedvi 8:1
Åtvid 152:1
Östra Vingåker 73:1
Överkalix 1512