1962 var jag 16 år och hade bytt min lådkamera mot pappas japanska småbildskamera. En tur i Norrköpings hamn och Saltängen gav bilder som jag kanske kunde göra blott aningen bättre ett halvsekel senare...
När kameran inte ska lägga av
För trettiofem år sedan fyllde det danska Fotografförbundet 100 år. Bland talarna fanns Keld Helmer-Petersen, som 1948 "uppfann" färgfotot som konstnärligt uttryck med sin bok 122 Farvefotografier. Under någon trist programpunkt smet vi iväg hem till honom och tittade på bilder och drack en pilsner
Jag fick hans lilla bok med foton från Chicago, Fragments of a City och sedan hann vi tillbaka lagom till banketten.
Dock hade min kamera tillfälliga svackor under dagen. På den tiden upptäckte man sådant först hemma i mörkrummet. Jag har faktiskt lockat fram några användbara porträtt via skannern i eftermiddag, men den här bilden var bortom räddning. Fast Keld experimenterade en tid med att röra kameran under exponeringen, så jag behåller den.
För ett tiotal år sedan "återupptåcktes" han och fick internationell uppmärksamhet.
Han dog våren 2013, 92 år gammal. "The best photographer you've never heard of!" stod det i en artikel.
För trettiofem år sedan fyllde det danska Fotografförbundet 100 år. Bland talarna fanns Keld Helmer-Petersen, som 1948 "uppfann" färgfotot som konstnärligt uttryck med sin bok 122 Farvefotografier. Under någon trist programpunkt smet vi iväg hem till honom och tittade på bilder och drack en pilsner
Jag fick hans lilla bok med foton från Chicago, Fragments of a City och sedan hann vi tillbaka lagom till banketten.
Dock hade min kamera tillfälliga svackor under dagen. På den tiden upptäckte man sådant först hemma i mörkrummet. Jag har faktiskt lockat fram några användbara porträtt via skannern i eftermiddag, men den här bilden var bortom räddning. Fast Keld experimenterade en tid med att röra kameran under exponeringen, så jag behåller den.
För ett tiotal år sedan "återupptåcktes" han och fick internationell uppmärksamhet.
Han dog våren 2013, 92 år gammal. "The best photographer you've never heard of!" stod det i en artikel.
Just Friends
Den här bilden lade jag upp på Facebook som en hälsning till Jan Allan, som just givit ut sin fotobok Jan Allan minns sitt femtiotal. Det här är ju åttiotal, om en vecka precis trettio år sedan. Lee Konitz värmde upp med en konsert på Castle Hotel kvällen innan han gick in i studion för att göra sitt album med Lars Gullins musik på Dragon.
Egil Johansen spelade trummor precist och drivande, Sture Nordin skötte basen och Göran Utsava Strandberg bjöd på fins pianospel. Jans spel var bitskt och lyriskt. Dessutom fyllde han 49 år den dan, alltså 7 nov.
Peter Gullin kom in efter trekvart som kvällens första gäst och fick pappas ande att sväva i lokalen med Just Friends. Sedan tar min inspelning slut! På mina bilder ser jag Hacke Björksten komma in som nästa gäst och sedan Thore Swanerud. Kan hotellägaren Lasse Bjuhr ha en band från hela kvällen? Swanis med Konitz vore unikt ljud!
[
Den här bilden lade jag upp på Facebook som en hälsning till Jan Allan, som just givit ut sin fotobok Jan Allan minns sitt femtiotal. Det här är ju åttiotal, om en vecka precis trettio år sedan. Lee Konitz värmde upp med en konsert på Castle Hotel kvällen innan han gick in i studion för att göra sitt album med Lars Gullins musik på Dragon.
Egil Johansen spelade trummor precist och drivande, Sture Nordin skötte basen och Göran Utsava Strandberg bjöd på fins pianospel. Jans spel var bitskt och lyriskt. Dessutom fyllde han 49 år den dan, alltså 7 nov.
Peter Gullin kom in efter trekvart som kvällens första gäst och fick pappas ande att sväva i lokalen med Just Friends. Sedan tar min inspelning slut! På mina bilder ser jag Hacke Björksten komma in som nästa gäst och sedan Thore Swanerud. Kan hotellägaren Lasse Bjuhr ha en band från hela kvällen? Swanis med Konitz vore unikt ljud!
[
Åsyna vittne
Texten här nedanför skrev jag första maj. Utställningen hänger kvar även om evenemanget Sköna Maj är över. Och jag har till slut fått tid att börja berätta om det jag fotograferat – Hovaån. Klicka på menyvalet "Stilla flyter ån" här ovanför!
På lördag är det vernissage för oss nio som öppnar Galleri Hova. Det är i sådana här miljöer jag klivit, klättrat och vadat runt den senaste tiden och plåtat den långsamt vindlande Hovaån och dess tillflöden. Som den livliga Burån, som kommer nerför Tivedens sydsluttning och här planar ut över slätten för att (via en kvarndamm) förena sig med Hovaån strax före den gamla stenbron bredvid E20.
Det är faktiskt så där trettio år sedan jag ställde ut fotografi senast. 20 fotografporträtt på Camera Obcura och Björneborgs fotofestival 1980, Cirkusbilder på Pentax Gallery i Stockholm 1982 (och i Växjö där utställningen försvann några år senare) och mina Sverigebilder på Konstforum i Norrköping 1984. Om jag minns rätt.
Då var det Tri-X och analogt mörkrumsarbete som gällde. Nu har jag mina 24 megapixlar och en ny A3-skrivare. Landskapsbilder har jag gjort förr, då med en Hasselblad SWC. Uställningsbilderna blir i stående format – alltså portrait i st f landscape om man pratar skrivarspråk!
Så gillar jag den här grågula, enhetliga vårfärgen på naturen. Framåt sommaren blir det nog svartvitt... (1 maj 2013)
Det är faktiskt så där trettio år sedan jag ställde ut fotografi senast. 20 fotografporträtt på Camera Obcura och Björneborgs fotofestival 1980, Cirkusbilder på Pentax Gallery i Stockholm 1982 (och i Växjö där utställningen försvann några år senare) och mina Sverigebilder på Konstforum i Norrköping 1984. Om jag minns rätt.
Då var det Tri-X och analogt mörkrumsarbete som gällde. Nu har jag mina 24 megapixlar och en ny A3-skrivare. Landskapsbilder har jag gjort förr, då med en Hasselblad SWC. Uställningsbilderna blir i stående format – alltså portrait i st f landscape om man pratar skrivarspråk!
Så gillar jag den här grågula, enhetliga vårfärgen på naturen. Framåt sommaren blir det nog svartvitt... (1 maj 2013)
En av de tio
Pål-Nils Nilsson är en av de fotografer som jag bläddrat fram i negativarkivet och skannat. Idag tillsammans med fler av de Tio. Några kände jag väl, några flyktigt och några inte alls. Pålle var ett par år min styrelsekamrat i Fotografiska Museets Vänner.
Tänkte jag skulle beskriva honom på något vis, men jag tror bilden säger en del. Fast han kunde vara envisare än så här.
När jag publicerade en av de här porträtten jag tog 1977, ringde de från Tios bildbyrå och ville ha en kopia för de hade knappast inte några bilder på sina medlemmar!
Riksantikvarieämbetet har dock 300 000 av hans bilder. Mest från hans 20 år som STF-fotograf. Just nu tillfälligt osynliga p g av något webb-strul hos RAÄ.
Tänkte jag skulle beskriva honom på något vis, men jag tror bilden säger en del. Fast han kunde vara envisare än så här.
När jag publicerade en av de här porträtten jag tog 1977, ringde de från Tios bildbyrå och ville ha en kopia för de hade knappast inte några bilder på sina medlemmar!
Riksantikvarieämbetet har dock 300 000 av hans bilder. Mest från hans 20 år som STF-fotograf. Just nu tillfälligt osynliga p g av något webb-strul hos RAÄ.
När pocketboken var ny – Per Åhlin och den Svarta serien
Bland 1960-talets nyheter fanns pocketboken. De ledande svenska förlagen drog igång med höga ambitioner både för innehåll, produktion och form.
Norstedts med sin Pan-serie och Bonniers med facklitteratur i Aldusserien och skönlitteratur i Delfinserien.
Wahlström & Widstrand gav ut fack- och skönlitteratur i W&W-serien och deckare i den Svarta serien.
För omslagen anlitades tecknaren Per Åhlin, som då inte hade börjat att teckna animerad film. Vidar Forsberg svarade för den grafiska formgivningen. Då blev det så här bra! Världsklass. Minst.
Norstedts med sin Pan-serie och Bonniers med facklitteratur i Aldusserien och skönlitteratur i Delfinserien.
Wahlström & Widstrand gav ut fack- och skönlitteratur i W&W-serien och deckare i den Svarta serien.
För omslagen anlitades tecknaren Per Åhlin, som då inte hade börjat att teckna animerad film. Vidar Forsberg svarade för den grafiska formgivningen. Då blev det så här bra! Världsklass. Minst.
Mars 2013
Rune Carlsson på skivinspelning med Utsava Göran Strandbergs trio: Ringvida, i maj 1985.
Rune Carlsson dog den 9 mars, 73 år gammal. Han spelade med en precis lätthet, ofta med ett leende som hördes.
Han kompade Dexter Gordon, Bill Evans, Ben Webster, Stan Getz, Bobo Stenson, Göran Strandberg, Lars Gullin, Chet Baker och många fler.
När han fick pension ställde han undan trummorna och etablerade sig som sångare! Han förblev ung.
Min bild är från 1985, när jag plåtade för skivomslaget till Dragon-LPn Ringvida med Utsava Göran Strandbergs trio (Jan Adefelt var basist).
Han kompade Dexter Gordon, Bill Evans, Ben Webster, Stan Getz, Bobo Stenson, Göran Strandberg, Lars Gullin, Chet Baker och många fler.
När han fick pension ställde han undan trummorna och etablerade sig som sångare! Han förblev ung.
Min bild är från 1985, när jag plåtade för skivomslaget till Dragon-LPn Ringvida med Utsava Göran Strandbergs trio (Jan Adefelt var basist).
Januari 2013
I Hova skiner solen över ett gnistrande frostlandskap. Två mil bort, i Töreboda, ligger dimman tät. Jag plåtade frostvita träd men hittade också den här konstruktionen vid kanalen. (24 jan)
I skuggan av Facebook
Jag startade den här sajten hösten 2009 lite som ett alternativ till en tillvaro på Facebook. I en lugn takt med en bild i månaden plus diverse aktualiteter.
Sen gjorde jag en omstart på Fejan, och sedan dess har verksamheten här kommit skymundan. Allt längre mellan inläggen. Men inslag som det här nedan känns inte som de hörde hemma i det dagliga Facebookandet.
Ska försöka skärpa mig. Katten vid Evas vinterskog hälsar.
Sen gjorde jag en omstart på Fejan, och sedan dess har verksamheten här kommit skymundan. Allt längre mellan inläggen. Men inslag som det här nedan känns inte som de hörde hemma i det dagliga Facebookandet.
Ska försöka skärpa mig. Katten vid Evas vinterskog hälsar.
Hans Hammarskiöld blev 87
Hans Hammarskiöld dog igår (12 november 2012) som den siste ur gruppen Tio Fotografer. Han blev 87 år men föreföll långt upp i hög ålder som den ungdomligaste och mest produktive av de då kvarvarande. Han var också den i gruppen som tog med kameran hem från jobbet och fotograferade familjen som en sann amatörfotograf. Min bild till höger knäppte jag på Waldermars Udde i mars 1982. Vi var där för att titta på Lennart Bernadottes foton. För 30 år sedan.
Sondottern Helena Bergengrens död i oktober en månad tidigare påskyndade nog slutet.
En intervju finns här: http://www.kamerabild.se/polopoly_fs/ladda-ner-artikeln-7.2119.html!/Intervju_Hans_Hammarskiold.pdf
Se en glimt av denne gentleman i Per Wichmanns trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=8lZmYfyI4Gs
Biografi med fina vintagebilder: http://www.konsthandeln.nu/Hans-Hammarskiold-Wines-Spirits-1955-2009silvergelatinfotografi
Här en klassisk Londonbild jag fick av Hans:
Sondottern Helena Bergengrens död i oktober en månad tidigare påskyndade nog slutet.
En intervju finns här: http://www.kamerabild.se/polopoly_fs/ladda-ner-artikeln-7.2119.html!/Intervju_Hans_Hammarskiold.pdf
Se en glimt av denne gentleman i Per Wichmanns trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=8lZmYfyI4Gs
Biografi med fina vintagebilder: http://www.konsthandeln.nu/Hans-Hammarskiold-Wines-Spirits-1955-2009silvergelatinfotografi
Här en klassisk Londonbild jag fick av Hans:
Sonia, juli
Köpte en Samsung pocketkamera (WB150F) och gick ett varv på Söder och knäppte. Sedan hem till Tomas och Agnes och barnbarnen. Då blev det så här.
Sist ut släcker ljuset
Valborgsmäss i Sverige 1981 snöade det. Jag var i Tallin då och i Riga dagen efter och då kom snön dit. Försökte fotografera firandet förstamaj – fick frusna fingrar!
Nedanför mitt hotellfönster stod en Leninstaty. Först någon dag senare kom jag på vad han höll på med när jag höjde kameran. Bytte han lampor eller ville han mörklägga något?
Numera heter hotellet Radisson Blu. Det gjorde det inte då. Bronsgubben är borta och den stora kopparklädda jättebunkern (nere vid floden) som byggdes 1971 till Lenins 100-årsdag är idag ockupationsmuseum.
51år under ockupation. 3-4 år under Hitler, resten under Sovjetunionen.
Han stod på Leningatan som innan dess hette Adolf Hitlergatan och från början (tsar) Alexandergatan. En period mellan krigen också Frihetsgatan. Liksom nu.
Lettisk historia i ett nötskal.
Nedanför mitt hotellfönster stod en Leninstaty. Först någon dag senare kom jag på vad han höll på med när jag höjde kameran. Bytte han lampor eller ville han mörklägga något?
Numera heter hotellet Radisson Blu. Det gjorde det inte då. Bronsgubben är borta och den stora kopparklädda jättebunkern (nere vid floden) som byggdes 1971 till Lenins 100-årsdag är idag ockupationsmuseum.
51år under ockupation. 3-4 år under Hitler, resten under Sovjetunionen.
Han stod på Leningatan som innan dess hette Adolf Hitlergatan och från början (tsar) Alexandergatan. En period mellan krigen också Frihetsgatan. Liksom nu.
Lettisk historia i ett nötskal.
Walter Hirsch
Vänkretsen tunnas ut. Walter dog den 2 april. Han blev 76 år.
"Det känns så lätt att fotografera när man tittar på Walters bilder. Han var en lekfull och lättsam fotograf", skriver kompisen Janne Friedlund hos SFT. Bilden tog jag hösten 1981.
Det finns en annan bild på min Facebooksida.
Se Walters bilder och böcker på hirsch.se.
"Det känns så lätt att fotografera när man tittar på Walters bilder. Han var en lekfull och lättsam fotograf", skriver kompisen Janne Friedlund hos SFT. Bilden tog jag hösten 1981.
Det finns en annan bild på min Facebooksida.
Se Walters bilder och böcker på hirsch.se.
Fox-Amphoux februari 2012
Sista janauari kom snön tillsammans med den ryska kylan. Då hade vi hunnit med en tryffelmarknad och en vinmässa på "le week-end" som det heter på franska. Det brukar snöa någon dag under vintern. Snön brukar överleva något dygn. Nu låg den kvar när vi åkte tio dagar senare. Och byfesten den andra helgen blev kylslagen.
Bakom den bruna fönsterluckan till vänster hade Christer Strömholm sitt sovrum, de blå luckorna hör till Paul och Jeaninne, den bruna nere till höger är dörren till vårt gästrum.
Bakom den bruna fönsterluckan till vänster hade Christer Strömholm sitt sovrum, de blå luckorna hör till Paul och Jeaninne, den bruna nere till höger är dörren till vårt gästrum.
Ur arkivet januari 2012
Moderna museets 25-årsparty 1983. Alla trängdes, vimlade, drack och sorlade. Men kring Tage och Märta- Stina Danielsson fanns det en zon av – tja, av vaddå, artighet, repekt, blyghet?
Nå, det lättade under middagen och sedan dansade alla till Gugge Hedrenius storband.
Jag hade lånat en SWC av Hasselblads och plåtade mest landskap med den. Men denna allroundkamera duger bra också för partplåtning. Med Tri-X då.
Nå, det lättade under middagen och sedan dansade alla till Gugge Hedrenius storband.
Jag hade lånat en SWC av Hasselblads och plåtade mest landskap med den. Men denna allroundkamera duger bra också för partplåtning. Med Tri-X då.
Gullspångs långa industrihistoria
Idag är Gullspång en av många orter kring ett nedlagt bruk med allt vad det för med sig. Inte minst en betongpolitik av känt märke.
Men här byggdes faktiskt ett kraftverk som 1908 och några år framåt var landets största!
Och vad gör framsynta industrimän av det – jo, bygger ett smältverk. Gullspångs Elektrokemiska AB, GEA, blev en viktig leverantör av ferro-legeringar, särskilt kiseljärn som används i allt stål – specifikt i systerföretaget Bofors tillverkning av kanoner.
Bruket levererade speciella produkter baserade på kisel, mangan, krom, volfram och molybden. Dessutom elektrodmassa, vilket faktiskt det lilla företaget SMT, Swedish Magnetite Technology för vidare idag. De gör korrosionståliga anoder av magnetit i de gamla smältugnarna, så bruket är faktiskt igång. Dock utan egen järnväg till hamnen i Otterbäcken och till bruken och gruvorna i Bergslagen.
Den verksamheten gör bruket nu dessvärre till en stängd plats för älskare av förfallna industriruiner.
Alfred Nobel köpte 1894 AB Bofors Gullspång, som då var ett av de få bruksföretagen som överlevt bruksdöden på 1870-talet. Vattenfallet i Gullspångsälven hade drivit järnhantering i Gullspång sedan åtminstone slutet av 1500-talet. För att fortsätta med name-dropping, så blev en bjälklagskonstruktion åt GEA det första uppdrag som det nystartade byggföretaget Kreuger & Toll fick 1908. Ritningarna kan finnas kvar i arkivet, liksom Ragnar Östbergs ritningar till disponentvillan och en ingenjörsvilla – bägge förbisedda i (den magra) litteraturen om Östberg.
Men här byggdes faktiskt ett kraftverk som 1908 och några år framåt var landets största!
Och vad gör framsynta industrimän av det – jo, bygger ett smältverk. Gullspångs Elektrokemiska AB, GEA, blev en viktig leverantör av ferro-legeringar, särskilt kiseljärn som används i allt stål – specifikt i systerföretaget Bofors tillverkning av kanoner.
Bruket levererade speciella produkter baserade på kisel, mangan, krom, volfram och molybden. Dessutom elektrodmassa, vilket faktiskt det lilla företaget SMT, Swedish Magnetite Technology för vidare idag. De gör korrosionståliga anoder av magnetit i de gamla smältugnarna, så bruket är faktiskt igång. Dock utan egen järnväg till hamnen i Otterbäcken och till bruken och gruvorna i Bergslagen.
Den verksamheten gör bruket nu dessvärre till en stängd plats för älskare av förfallna industriruiner.
Alfred Nobel köpte 1894 AB Bofors Gullspång, som då var ett av de få bruksföretagen som överlevt bruksdöden på 1870-talet. Vattenfallet i Gullspångsälven hade drivit järnhantering i Gullspång sedan åtminstone slutet av 1500-talet. För att fortsätta med name-dropping, så blev en bjälklagskonstruktion åt GEA det första uppdrag som det nystartade byggföretaget Kreuger & Toll fick 1908. Ritningarna kan finnas kvar i arkivet, liksom Ragnar Östbergs ritningar till disponentvillan och en ingenjörsvilla – bägge förbisedda i (den magra) litteraturen om Östberg.
Lars Sjösten död
Lars Sjösten dog idag, den 19 oktober 2011. Han spelade med de flesta, som Dexter Gordon, Brew Moore och Ben Webster, och han blev förvaltare av Lars Gullins musik, som han spred till nya generationer både genom sina egna grupper och sina arrangemang och notskrifter. Sedan hustrun Lilly dött tappade Lars livsgnistan och försvann från vårt vanliga umgänge.
Den här bilden är en variant till den som brukar publiceras, där skärpan ligger på Lars Gullin.
Dags att fokusera på Lars Sjösten.
Den här bilden är en variant till den som brukar publiceras, där skärpan ligger på Lars Gullin.
Dags att fokusera på Lars Sjösten.
Kryptochefen träder fram
Bengt Beckman började på FRA 1946 som värnpliktig och blev kvar till pensioneringen, då som chef för kryptoanalysen. Han skrev boken om hur Beurling knäckte den tyska koden under kriget. Men för övrigt vilar en hemligstämpel över hans yrkesliv – och fram till förra året var det också rätt okänt att han var på väg att bli konstnär innan han fastnade i kryptokriget. Nu har Bengt hävt blygsamhetens hemligstämpel och avslöjar att FRA under alla år närt en konstnär vid sin barm!
PS: Detta var hösten 2011 inför en vernissage som Bengt av hälsoskäl inte kunde vara med på. Han blev inte bättre och dog i mitten av mars 2012.
PS: Detta var hösten 2011 inför en vernissage som Bengt av hälsoskäl inte kunde vara med på. Han blev inte bättre och dog i mitten av mars 2012.
Sommar- och höstbild
Det har inte blivit några månadsbilder i sommar och höst. Tiden har gått åt till äppelskörd, poolbygge, terrassbygge, koll på grävare, rörisar och snickare – och framför allt – svamphämtningen. Jag har inte sett så här mycket svamp sedan jag gick i Kolmården i slutet av femtiotalet och fyllde bärkassar. Här har det varit en hejdlös kantarellsommar och fortfarande, i mitten av oktober, kan man få en sådan här skörd på ett par timmar i skogen. Trattisarna ska vi inte ens tala om. Man kan skörda dem med gräsklippare. Jag byggde en sexvånings svamptork, så nu har vi torkade, krossade trattkantareller till döddagar. Just nu gitter jag bara böja med ner efter tratthattar som är 7–8 cm stora ... För vi kan ju inte låta bli!
Hova rock-extra
Årets skivmässa i Hova (bäst i Sverige) avklingade redan på lördag eftermiddag men på kvällen hettade det till. Bandet Stockholm Jukebox Quartet är mästare på 50-talsrock'n'roll men när gästartisten Little Gerard klev in i pubtältet höjdes temperaturen till strax under kokpunkten.
Mina förväntningar på en astmatisk 77-åring var inte särskilt höga, men oj vad han är bra! De yngre kollegerna har nyss fallit ifrån: Burken, Olga och Ragge. Den gamle rock-kungen lever i högsta grad – och hans affisch med den gamla bilden tillsammans med Elvis i Tyskland har rubriken "En av oss kommer!" Bara en sån sak.
Mina förväntningar på en astmatisk 77-åring var inte särskilt höga, men oj vad han är bra! De yngre kollegerna har nyss fallit ifrån: Burken, Olga och Ragge. Den gamle rock-kungen lever i högsta grad – och hans affisch med den gamla bilden tillsammans med Elvis i Tyskland har rubriken "En av oss kommer!" Bara en sån sak.
Månadens bild juni
Alla har vi väl sett den från tåget, Falköpings funkisklenod. Ingen jag känner har någonsin gått av tåget i Falköping, Men nu har jag varit i Falköping för att besiktiga bilen, och en kort sväng in till centrum ledde direkt till stationen. Som är värd en titt. Fönsterväggen är fin, också inifrån, takarmaturerna finns kvar och dörrhandtagen ut mot gatan är stramt skulpturala.
Stationen byggdes 1934. Birger Jonsson (född i Skövde) ritade den. Han var chefsarkitekt vid SJs arkitektkontor, men några fler vita funkiskuber blev det inte – jo en funkisstation till hittade jag i praktverket Stationshus: Järnvägsarkitektur i Sverige, men jag minns inte var. Filadelfiakyrkan vid Rörstrandsgatan var hans pionjärverk 1929.
Stationen byggdes 1934. Birger Jonsson (född i Skövde) ritade den. Han var chefsarkitekt vid SJs arkitektkontor, men några fler vita funkiskuber blev det inte – jo en funkisstation till hittade jag i praktverket Stationshus: Järnvägsarkitektur i Sverige, men jag minns inte var. Filadelfiakyrkan vid Rörstrandsgatan var hans pionjärverk 1929.
Månadens bild maj
Jag är nog den ende fotohistorikern i landet som bor granne med en gammal dagsljusateljé. Det känns som en uppfordran. Fotografen här i Hova hette Frida Vik (1876-1949) – stavat Wijk på hennes visitkortsbilder från 1910-talet. Men hon var verksam ytterligare några decennier. Det här var hennes första ateljé. Kanske hade den också takfönster. Kvar finns en del ateljébakgrunder. Senare byggdes familjens hus vid Torggatan ut med en glasad ateljé på övervåningen som ännu kan ses från torget. Märkligt nog i söderläge. Den här vetter mot norr.
Månadens bild mars
När jag skrev om Harald Lönnqvist i Den svenska fotografins historia, slog det mig aldrig att han hade fotograferat mig när jag var drygt två år.
Nu, när vi nästan har packat allting och snart flyttar till Hova för gott, dyker de här två bilderna upp bland gamla familjepapper i friggeboden.
Lönnqvist gjorde väl bättre bilder i Gävle på 1920-talet och i Jaegers gamla atelje i Stockholm under 1930-talet. Men ännu 1948 i Norrköping höll han fast vid funkistidens ljusa högdagrar och rena bakgrunder.
Läs mer om honom i Ulf Ivar Nilssons artikel i Arbetarbladet: Världsberömd men helt bortglömd.
Nu, när vi nästan har packat allting och snart flyttar till Hova för gott, dyker de här två bilderna upp bland gamla familjepapper i friggeboden.
Lönnqvist gjorde väl bättre bilder i Gävle på 1920-talet och i Jaegers gamla atelje i Stockholm under 1930-talet. Men ännu 1948 i Norrköping höll han fast vid funkistidens ljusa högdagrar och rena bakgrunder.
Läs mer om honom i Ulf Ivar Nilssons artikel i Arbetarbladet: Världsberömd men helt bortglömd.
Februari i Töreboda
Westerstrands urfabrik startade 1906 i Töreboda. Det här är grinden till den gamla fabriken på Kungs- gatan, som uppenbarligen låg i en tvåvånings trälänga inne på gården där en magnifik urtavla fortfarande finns att se.
Månadens bild januari 2011
Globen en vintereftermiddag från Bengt Beckmans köksfönster.
Månadens bild december
Tomas Rittsel möter Christer Strömholm i Glimminge och i Fox-Amphoux. 1980 var vi i den gamla skolan som Christer och Angelica hyrde.Tomas var drygt 6 år, CHR 62.
Långt senare, när vi blivit grannar i Fox, gjorde jag en ny bild.
Idag fyller Tomas 37. (11 dec 2010).
Långt senare, när vi blivit grannar i Fox, gjorde jag en ny bild.
Idag fyller Tomas 37. (11 dec 2010).
Månadens bild oktober
Ytterligare en gammal jazzbild. Chet Baker turnerade i Sverige både 1983 och 1984 och här mötte jag gänget före en av konserterna i Täby. Kjell Jansson spelade bas, Göran Lewin trummor och Åke Johansson tar här en paus inför konserten.
Månadens bild september
Bäckegruvan i Bergslagen, hösten 2010. En ruin från industriepoken tidigt 1960-tal när det dånade och bolmade i skogarna och socialdemokratin regerade. Nu en bild av en arbetarrörelse som blivit ett vittrande och rostande parti, lika mycket ur tiden som gruvlaven – som står över en fyndighet som man möjligen kan utvinna något ytterligare ur.
Barmhärtigast är kanske att riva betongklumparna och inse att varken den tidens industri eller politik bygger Sverige.
Barmhärtigast är kanske att riva betongklumparna och inse att varken den tidens industri eller politik bygger Sverige.
Månadens bild augusti
Simone de Beauvoir, Jean-Paul Sartre och Isaac Deutscher under Vietnamtribunalen 1967. Eller Russeltribunalen. Vi kände oss belägrade inne i Folkets Hus. Men stämningen var god och sammansvetsad om än spänd. Allt skulle ju klaffa och programmet var tajt. Själv basade jag över framställningen av dokumentationen – några ton stencilerade anföranden och rapporter som producerades dygnet om av ett antal frivilliga med vana från flygblad och Vietnambulletinen. Dessutom skjutsade jag hem delegater på nattkröken, bl a till Stadshotellet i Södertälje, i Joachim Israels röda Volvo Amazon Sport. Dessutom hann jag plåta. Vladimir Dedijer, Tariq Ali och Stokely Carmichael minns jag mest. Sartre var ingen man snackade med.
Ivar Lo och fotografin
Platsbyte. Han flyttade till besöksstolen, jag satt i hans skrivstol för att få en lugn bakgrund och ljuset från ett annat håll än det gängse när han poserade vid skrivbordet på Bastugatan. '
På min parallellsajt har jag lagt upp några intervjuer jag gjorde när vi började umgås på 1970-talet. Bland annat den om hans egna övningar med en hemgjord lådkamera.
På min parallellsajt har jag lagt upp några intervjuer jag gjorde när vi började umgås på 1970-talet. Bland annat den om hans egna övningar med en hemgjord lådkamera.
Cornelis och Siw på turné, här i Norrköpings Folkets Park 1965
En knippe prickiga och dammiga neg som jag bara grovretuscherat. Det här var på sommaren och jag hade etablerat mig med min kamera i orkesterdiket. På hösten spelade Cornelis revy på ABC-teatern i Stockholm (nuvarande Regina) men jag minns inte vad det handlade om. Sjöng han sin "Cylinderhatt" redan på turnén 1965? SSU "köpte" den 1967. Klicka för bildspel:
Månadens bild juni
Bönemöte? Nej, bara Ulrika Messing som öppnade ett it-jippo i Kista 2005.
Fotografiska har öppnat
Lennart Nilsson inviger Fotografiska på Stadsgårdskajen i Stockholm den 21 maj 2010. Han är en av utställarna tillsamans med Annie Leibovitz, Joel-Peter Wiktkin och Vee Speers, som ses till höger i bild.
Månadens folkhemsbild maj
Greve Gösta Bonde möter finansminister Gunnar Sträng. Greven hade skänkt en liten stuga till Håbo Hembygdsförening och den gamle agitatorn hade just invigt Fridegårdsmuseet i det lilla röda huset. På plats fanns några före detta statare.
Greven och någon ytterligare bördskollega svassade runt Sträng och innan det var dags för kaffe, frågade han mig "Har di alltid varit så här kulturella di där grevarna och baronerna?"
Så blev det kaffe i den gamla skolsalen. Svensk idyll. Året var 1974.
Greven och någon ytterligare bördskollega svassade runt Sträng och innan det var dags för kaffe, frågade han mig "Har di alltid varit så här kulturella di där grevarna och baronerna?"
Så blev det kaffe i den gamla skolsalen. Svensk idyll. Året var 1974.
Månadens bild mars
Nittonhundrasjuttiotalet var en tid då jag sökte trista vardagliga motiv i Stephen Shores anda. Ett annat favoritmotiv var lantauktioner när jag inte jobbade med att fotografera kyrkor åt ATA. Bilverkstaden fann jag i närheten av Ulrika i södra Östergötland. Kopian printade jag på ett urgammalt fotopapper från den tid då det fanns rika toner och ytor att välja mellan.
Månadens bild februari
Februariväder. Dimman stiger eller regnmolnen sjunker över Fox-Amphoux. Veckan före hade vi snö, dessförinnan vår.
Månadens bild januari
Bara en vinner på auktion. Matsalsmöbeln var värd en segercigarr. Och avundsjuka miner. Åttiotal.
Månadens bild december
Red Mitchell hemma på Artillerigatan i Stockholm 1985. Där var jag ofta. Ibland för en fika, oftast under en av de många skivinspelningarna som gjordes i vardagsrummet – och med Rune Person eller Gert Palmcrantz i köket med apparaterna. Den här gången var jag där för att plåta till Caprice-skivan Home Suite, en hel LP med enbart bas eller Reds sånger till piano. Det blev en bild till insidan av albumet. Eller gjorde jag bilden till ett reportage i Elektronikvärlden som handlade om Reds jakt på det perfekta ljudet. Då kom skivomslaget senare.
Månadens bild november
Som så många andra fotograferade jag cirkus under en period. 100 rullar svartvitt från Cirkus Safari i Stockholms förorter, Katja Schumann i Köpenhamn och Wringling Brothers Barnum & Bailey i New York. Och en rulle färgdia.Jag beskar den här från Safari, för stående bilder tar sån plats här. Bilden blev omslag på FOTO.
Jill Freedman lotsade mig backstage i New York. En utställning blev det på Pentax Gallery i Stockholm.
Jill Freedman lotsade mig backstage i New York. En utställning blev det på Pentax Gallery i Stockholm.
De arbetslösas monument
På väg hem från Kosta och vännerna nere vid Urshult hittade jag en AK-sten vid en vägkorsning, alltså en sten som berättade att vägen byggdes av några av de tusentals arbetslösa som sysselsattes i AK-jobb under krisåren på 20- och 30-talen. Det fick mig att gå tillbaka till de stenar jag började dokumentera för 35 år sedan. Egendomligt nog är det bara denna underbetalda armé av ofrivilliga grovarbetare som fått monument resta över sina verk. Spåren finns i hela landet. Som den här vägskylten söder om St Olof i närheten av Kivik. Se AK-minnen i menyn. [2 nov 2009]
Månadens bild oktober
Sylvester Stallone på presskonferens i en boxningsklubb på Södermalm 1982. Jag skulle skriva en artikel om att fotografera porträtt till tidningen FOTO och passade på att få ett känt ansikte på bild. Sedan gick vi och såg Rocky III.
Fotografins återkomst
Fotografi från "ett intimistiskt decennium" är undertiteln på Åmells utställning på Konstnärshuset. Med fotografins återkomst avses åttiotalets rörelse bort från sjuttiotalets sotiga socialrealism och tillbaka till storformat, omsorgsfullt hantverk, komposition och intimitet. Stina Brockman, Dawid, Lennart Durehed, Gunnar Smoliansky (bilden^), Denise Grünstein och Tuija Lindström visar bilder, valda av Joakim Geiger och Niclas Östlind.
"1970-talets 'socialrealism' har förlorat sin dominans... Hantverk och personligt uttryck är nyckelord i den unga fotografin", skrev jag i en årskrönika för När Var Hur 1985. Läs en liknande text från 1981. [26 sept 2009]
"1970-talets 'socialrealism' har förlorat sin dominans... Hantverk och personligt uttryck är nyckelord i den unga fotografin", skrev jag i en årskrönika för När Var Hur 1985. Läs en liknande text från 1981. [26 sept 2009]
Månadens bild september
Cootie Williams på Fasching 1982. Första gången jag mötte honom var 1962 när jag som sextonåring uppvaktade Duke Ellington med blommor från Crescendo Jazz Club på Standard Hotel i Norrköping. Då var han tillbaka hos Ellington, där han började 1929, 33 år tidigare. För mig naturligtvis en imponerande legend, fast vid närmare eftertanke så var han två år yngre än min farsa. Och tolv år yngre än vad jag är nu, 2009.
När han spelade på Fasching var han 71 år. Cootie alltså. Magrare än 1962 men urkraften i tonen fanns kvar.
Då, 1962, tror jag att Rolf Ericson var med i bandet, men vi snackade aldrig. Paul Gonsalves däremot berättade om den roman han ville skriva när jag hängde med i musikerbussen till Linköping dagen efter. Gitarren hade han med sig i bussen. Då hade jag suttit hela natten med Ray Nance som berättade historier om sitt liv.
När han spelade på Fasching var han 71 år. Cootie alltså. Magrare än 1962 men urkraften i tonen fanns kvar.
Då, 1962, tror jag att Rolf Ericson var med i bandet, men vi snackade aldrig. Paul Gonsalves däremot berättade om den roman han ville skriva när jag hängde med i musikerbussen till Linköping dagen efter. Gitarren hade han med sig i bussen. Då hade jag suttit hela natten med Ray Nance som berättade historier om sitt liv.
Återfall i fotohistoria
Svart krinolin hos Hilda Sjölin 1860
I stället för semester satt jag hemma med brutet (och hopskruvat) ben och var sysslolös. Så jag totade ihop en sajt om "1800-talets Facebook", visitkorten som gjorde det möjligt för vanligt folk att gå till fotografen och som skapade ett uppsving av nyföretagande utan motstycke. Porträttfotograf blev ett nytt modeyrke och dessutom ofta ett nytt kvinnoyrke.
Familjer och vänner bytte bilder med varandra och kompletterade albumen med kändisbilder. Från 1860 in på 1910-talet höll sig det standardiserade formatet levande, låt vara att de första 30–40 åren var de mest blomstrande.
Jag ville bl a göra en dateringshjälp, baserad på kortens utseende, klädmode, frisyrer, ateljéinredning och accessoarer. Där behöver jag mer hjälp med modet.
Bilden visar en societetsdam på besök hos Malmöfotografen Hilda Sjölin.
Några konsthistoriker har utrett hur porträttfotograferna tog efter porträttmålarnas bildspråk (Ursula Peters i Tyskland, Solfrid Söderlind i Sverige). Men bägge yrkesutövarna stod inför samma problem: att få motivet att sitta stilla. Samma pose för upprepade sittningar framför målaren, stilla under en lång exponering hos fotografen. Alltså i en stadig stol och armen stödd av ett bord. Det finns ofta en praktisk förklaring till traditioner.
I slutet av sommaren slog det mig att det var 170 år sedan fotografins officiella premiär den 19 augusti 1839. Så det blev en artikel på Kungliga Bibliotekets webb, illustrerad med ett par snygga daguerreotyper ur bibliotekets samlingar. [25 aug 2009]
Familjer och vänner bytte bilder med varandra och kompletterade albumen med kändisbilder. Från 1860 in på 1910-talet höll sig det standardiserade formatet levande, låt vara att de första 30–40 åren var de mest blomstrande.
Jag ville bl a göra en dateringshjälp, baserad på kortens utseende, klädmode, frisyrer, ateljéinredning och accessoarer. Där behöver jag mer hjälp med modet.
Bilden visar en societetsdam på besök hos Malmöfotografen Hilda Sjölin.
Några konsthistoriker har utrett hur porträttfotograferna tog efter porträttmålarnas bildspråk (Ursula Peters i Tyskland, Solfrid Söderlind i Sverige). Men bägge yrkesutövarna stod inför samma problem: att få motivet att sitta stilla. Samma pose för upprepade sittningar framför målaren, stilla under en lång exponering hos fotografen. Alltså i en stadig stol och armen stödd av ett bord. Det finns ofta en praktisk förklaring till traditioner.
I slutet av sommaren slog det mig att det var 170 år sedan fotografins officiella premiär den 19 augusti 1839. Så det blev en artikel på Kungliga Bibliotekets webb, illustrerad med ett par snygga daguerreotyper ur bibliotekets samlingar. [25 aug 2009]
På ny kula
Åter frilans och egenföretagare. Och pensionär. Det här är kan bli min reservsajt inför den länge aviserade och ovissa flytten av mina sajter på Googlepages till Googlesites. Och en ny början. Får se om jag orkar blogga. Och om Weebly håller måttet. Begränsningarna uppmuntrar minimalism. [7 sept 2009]